Bakgrund
Samordningsförbund är en organisationsform som gör det möjligt för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och landsting att samverka och samordna sina resurser. Syftet är att se till att personer som behöver stöd av flera samhällsinstanser ska få sina behov tillgodosedda och inte falla mellan stolarna, och att parternas resurser används effektivt.
Målgrupp för samordningsförbundens verksamhet är personer med medicinska, psykiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade problem som behöver stöd från flera samhällsinstanser. Dessa personer står ofta långt ifrån arbetsmarknaden och är vanligen beroende av offentlig försörjning. Genom samordnade rehabiliterande insatser ska de kunna återfå eller förbättra sin arbetsförmåga, och i förlängningen kunna försörja sig själva.
Samordningsförbunden lyder under lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, i dagligt tal Finsam. Lagen trädde i kraft 2004. Förbunden beslutar själva om hur samarbetet mellan parterna ska utformas och bedrivas utifrån lokala förutsättningar och behov. I dag finns det 82 samordningsförbund. Det finns samordningsförbund i samtliga landsting och i 247 av Sveriges 290 kommuner.
Syfte
Syftet med denna granskning är att ge en överblick av samordningsförbundens organisation och verksamhet och att utvärdera effekterna av deras verksamhet på kommun- och individnivå.
Det finns tidigare studier som analyserat och beskrivit samordningsförbundens organisation och verksamhet, men dessa studier har antingen avsett ett enskilt eller ett fåtal förbund som analyserats utifrån en mängd olika faktorer eller så har de omfattat många förbund men analysen har begränsats till ett fåtal faktorer. Det saknas dessutom effektutvärderingar av samordningsförbundens verksamhet.